Jag har precis suttit och läst igenom lite gamla blogginlägg för skojs skull men märker så snabbt hur mycket jag har förändrats på bara några månader, jag känner att jag äntligen börjar bli den gamla vanliga Jenny igen, hon jag var innan skiljsmässan och allt tok. Jag är mycket starkare och gladare. Jag står stadigt på två ben utan att nån måste stå och hålla i mig så jag inte faller ner i mörkret igen. Jag har gått från tjejen som inte kunde va ensam, tjejen som var tillbakadragen och ledsen inombords, till tjejen som är glad och stojig, som klarar av och till och med tycker att det är jävligt skönt att vara ensam, tjejen som drar ut och har kul med sina vänner, tjejen som inte behöver en pojkvän att stötta sig emot.