I onsdags hände det. Man säger alltid "det händer inte oss" men det gjorde det.. En stor del av våran gård brann upp. Det finns ingenting kvar, inget gick att rädda. Alla saker, alla gamla minnen försvann i flammorna och det kommer aldrig bli som förr igen. Det var hemskt att se, att bara stå där och kolla in i lågorna medans vi väntade på brandkåren och kunde lixom inget göra, vi kunde bara stå där och se hur allt bara brann upp. Jag bara stod där, det finns inga ord som kan beskriva hur det känns. Jag har så många minnen, det har funnits hela mitt liv, och jag tror inte riktigt jag har fattat att det är borta än heller. Jag kan bara tänka mig hur det måste kännas för andra personer, min morfar till exempel som har växt upp på gården, spenderat hela sitt liv där. Fyfan! Och för min mamma, all tid, all svett, alla pengar som hon lagt ner där och alla hennes saker, det har lixom bara gått upp i rök nu. Bokstavligen. Fyfan! 

Men nu siktar vi framåt, försöker tänka positivt även fast det är riktigt svårt i ett sånt här läge. Man får försöka att se det som en start på något nytt. Nån ny byggnad som kan föra med sig nya möjligheter och som kanske mina barn kommer få massvis av fina minnen i! 

Vill passa på att tacka alla som brytt sig och hjälpt oss! Ni anar inte hur underbara ni är och hur skönt det är att ha sånna människor runt sig då det händer nått sånt här! Evigt tacksam! ❤️

Nu ska jag sova, har varit jobbigt och dåligt med sömn så ska bli riktigt skönt nu! Ta hand om er alla där ute och va tacksam och rädda om det ni har, för rätt som det är kan det tas ifrån er och ni kan inget göra, och det är inte skoj, tro mig!